perfektion,

Varför försöker man om och om igen?

Är det känsla av ett misslyckande som man är ute efter? Är den så smärtsamt skön eller är man bara dum i huvudet? Man vet att man gör fel, gör om , gör rätt. Men om det blir fel igen, då fortsätter man. Varför nöjer vi oss inte med fel? Är det perfektion vi är ute efter? Men vem definierar perfektion? Det finns ju ingen/ inget som är perfekt. Gyllene snittet sägs väl vara perfekt, eller?

Varför söker vi efter det varje dag? Varför ska jag rätta mig, acceptera andra om jag måste ändra mig? Då accepterar ju de inte mig. Måste man vara perfekt? Varför får man inte misslyckas någon gång? Bara en pytte gång, en liten, så här liten >.< pytte.

Tyvärr, eller vad man ska säga så är jag inte bättre än någon annan, jag reser mig upp men blodet droppande från näsan, även fast jag helst hade velat legat helt stilla, inte röra en muskel. Jag reser mig upp, tacklar problemet och söker, förgäves efter det som alla söker, perfektion. Alla vet, alla försöker men ingen vet hur.

Sorgligt, men det kanske bevisar att vi är människor.

Gör om, gör rätt.

19.1

Det brukar vara att jag kommer på att jag har en blogg då jag sitter och plugga matte och så även denna gång.

Det går inte sådär jätte bra med matten och jag känner att jag är alldeles för dålig för sånt här.

Jag måste rycka upp mig och köra järnet nu. Jag vill ju så gärna vara bra på sånt här och jag måste ju de. Jag vill inte var någon medelmåtta, jag vill vara bra!

Nu sitter jag ute och pluggar, det är sånna här gånger som man ångrar att man har en svart dator, den blir kokhet. Jonathan är i fjällen och fjällvandra med sin pappa, det är ganska skönt att han är iväg och går. Jag stannar hemma och håller ställningarna och letar lägenhet för fulla muggar. Det går sådär.

See you later alligator.

RSS 2.0