19 Oktober 2009

Jag läste nyss en av min kompisars blogg. I dag så skulle hon och hennes pojkvän fira 3 år men tyvärr så tog det slut innan dom nådde dit.

När jag läste hennes inlägg fick jag en konstig känsla i kroppen. Jag måste vara väldigt lycklig lottad att jag har Jonathan! Om vi skulle göra slut så vet jag inte vart jag skulle ta vägen. Jag skulle bli en tokig konstig brud som antingen bara grinade hela tiden eller bara var konstig. Det är helt otroligt hur en människa kan ändra ens liv. Ingen kan någon gång förstå hur svårt det är att hålla ihop ett förhållande. Om man inte har upplevt det själv vill säga. Men jag kan säga att det absolut inte är någon dans på rosor. Vissa dagar så hatar jag jonathan så mycket men så fort han kommer och lägger armarna om mig, kramar mig och pussar mig på kinden och säger att jag är sötast i hela världen så kan jag inte vara sur på honom längre. Han är ju min! Han är ju mitt liv! Eller när han säger att han älskar mig. Jonathan är den bästa pojken, för mig!

Just för tillfället är min prins i Skottland och jag har inte hört från honom på 2 dygn så jag är lite orolig för honom, men han klarar väl sig.:)

Jag hoppas att jag aldrig ska behöva tänka tillbaka och tänka: " Tänk när det var jag och jonathan i tonåren. Det var tider de!" Hoppas att VI får tänka tillbaka på vårt förhållande och låt oss bli gamla tillsammans.

Jag älskar min pojk, min man, min älsk, min pojkvän, min jonathan mest i hela världen♥ Jag fungerar inte utan dej!♥♥♥

Min

RSS 2.0